16 år

Idag har jag varit gift med min älskade i 16 år.

Fortfarande tittar jag på honom i smyg och tänker att han är väldans snygg. Jag beundrar honom och tycker jag är en lyckost.

Det är härligt.

Inte alla dagar, inte alla timmar, men nästan alltid. Och jag inser att “it takes two to tango” för att man ska känna lycka och uppskattning. Det man ger ut kommer tillbaka. Vi söker aldrig konflikter (ok, nja, kanske ibland när jag har PMS blir det lite triggad stämning;) utan vi är bra på att kommunicera vilket är en bra förutsättning.

Med en del ex har det hela tiden varit en kamp om uppmärksamhet och missförståndsdiskussioner, det hade jag aldrig klarat i åravis, så man kan säga att det var ju tur att Tony dök upp. Då fick jag klart för mig hur enkelt det kan vara när man gifter sig med sin själsfrände. Vi frambringar bra sidor hos varandra. Och så gör vi en sak till.

Vi pussas exakt varje dag och berättar att vi älskar varandra.

Det är en myt att det kan gå inflation i det.

(Bilden nedan från ett toastmasterivärdskap 1994)

När vi varit gifta i 10 år förnyade vi våra löften, något mer informellt:

 

 

 

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *