20 år på SAS-vingarna

Tänk, imorgon är det 20 år sen vi fick våra vingar på ceremonin som bekräftade att nu var vi redo att evakuera flygplan…

Inte trodde man då att man fortfarande skulle tycka det var så kul 20 år senare.

Imorgon träffas vi ett gäng från kursen för att fira. Inte så många är kvar, 8 kanske, men det är ju också naturligt att människor rör på sig och skiftar inriktning. Imorgon kommer både de som är kvar och de som gör annat, ska bli kul!

Själv har tanken också flugit genom mitt huvud många gånger, om man skulle röra på sig och göra annat. Jag kan bara inte komma på nåt annat som verkar lika kul, och som ger chanserna att både ha goa kollegor, vistas på andra platser på jorden, träffa så många männniskor från olika kulturer, kunna jobba deltid så man kan stoppa in annat på fridagarna, jobba oregelbundet, inte kunna ta med sig jobbet hem, till en hyfsad lön. Reseledarjobbet till exempel är ju urkul, men jag tror mitt bäst-före-datum är passerat för att vara stationerad på Mallorca en säsong. Familjen hade inte uppskattat det, och lönen hade inte heller räckt.

Nä, i så fall hade jag väl fått utveckla mina föredragshållaskills, kanske starta mitt trädgårdscafé och kanske ett bussbolag. Eller bli chef för någon turistverksamhet…;)

Man ska inte slå sig till ro i tryggheten bara för att, men man bör väl heller inte sluta bara för att. Jag tycker om mittt jobb. Fortfarande.

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *