2 herrar på besök

En journalist, en fotograf.

Har väl inte riktigt vant mig vid den situationen. Att prata om sig själv tycker väl alla är kul, men att säga det man tänker -och sedan för journalisten att skriva det så andemeningen och framställningen blir så som man tänkt sig det- kräver att man läger orden på guldvåg. DET är det svåra i kråksången.

På bloggen bestämmer jag hur bilden ska vara beroende på vad jag väljer att berätta och vilka bilder som publiceras. I reportaget ligger både bildval och textmassan i någon annans händer, och han kan höja eller sänka mig (fast det tror jag inte han kommer göra, varför skulle han vilja göra det?) med den makt han har i valet av ord.

Bilderna som väljs ut kommer jag troligen inte vara bekväm med, jag blir sällan bra på bild. Jag har bevis. Mina lådor är fulla av bortsorterade bilder likt den här. Fördelen med digitalkamera är att man kan trycka på papperskorgen direkt, andra har jag sparat för att tortera mig själv. Och er;)

 

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *