Alla bloggare tycker

Har hört om debatten/drevet/diskussionen (vad man nu väljer att kalla det) att det är bloggarna som startat och förstorat saken till orimliga proportioner.

Eftersom jag är bloggare, men hittills inte skrivit en rad (förutom “Ingen är objektiv”-inlägget som direkt kan knytas även till Marklund-diskssionen utan att ge detta exempel) så kände jag mig plötsligt utanför bloggsfärens hetaste ämne för tiden. Jag vill också vara med, tänkte jag, om än bara på ett litet hörn.

Jag såg Janne Josefsson i veckan, och jag hörde en direktsänd intervju med Marklund på P4, annars är jag inte mer påläst än vad som stått på Expressens nätbilaga. Och med det som bakgrund vet jag inte om “drev” är helt rätt ord, jag tycker ämnet om objektivitet, sanning och ordtolkning är både intressant och relevant. Speciellt bland människor som dagligen och länge arbetat med ord som proffession.

Visst får man ifrågasätta definitionen på ordet “sann”, och visst kan man skriva en Gömda och samtidigt skydda folks identiteter genom att skriva i förordet att sanningen har tufsats till av ovanstående skäl. Det som inte är ok (om det verkligen skett) är att “förstärka sanningen” och trolla fram slag, våldtäkter och verbala hot som inte skett. Det behövs inte nämligen, det finns alldeles för många vedervärdiga exempel ändå utan förstärkning.

I dagens krönika är Marklund orolig att Antonssons bok får följden att misshandlade kvinnor kan få svårare att bli trodda. Då kan man ställa sig frågan, vad är hönan och vad är ägget. Det är svårt för oss läsare att avgöra vad som är fiktion och vad som inte är det när ordet “sann” definieras så olika.

I TV-programmet hör jag “mannen med de svarta ögonen” (på urdålig svenska för att ha varit i landet i 25 år) förklara att han inte läst boken, men är ändå övertygad att inget i boken är sant. Det var en komplicerad fråga han fick, ansåg han också, när en journalist undrade om han slagit andra kvinnor.

Ja, visst är det en komplicerad fråga…*host, host*.

Mannen med de mörka ögonen gör ett smart drag att visa sitt ansikte, för med vanliga människors mått mätt är det ett tecken att man inget har att dölja. Själv är jag inte övertygad att det är en oskyldigt anklagad man jag såg.

 Mia gör det inte, och onekligen finns det starka skäl till det. Inte får man asyl i annat land utan starka skäl.

Marklund måste acceptera diskussionen om definitionen, den är befogad. Men fokus ska hållas just på det.

 

 

  

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *