Alla var snygga utom jag

Igår hade jag och familjen en förmiddag på www.15minutes.se

Sminkade och fotograferade av proffs fick vi sen kolla bilderna och köpa om vi ville.

Dotterns bilder var jättefina, hon var hur snygg som helst.

Sonen som var där under protest blev också jättefin på bilderna och Tony likaså. Fotografen sa till honom att han var fotogenisk, han hade raka linjer. Själv kunde jag såklart inte riktigt acceptera att jag inte fick höra samma sak, så lite missunnsam mumlade jag ”han menar säkert att det går en rak linje från axlarna och ner…”;)

Sen var det min tur att titta på mina foto. Från skratten i rummet blev det lite tyst och tryckt stämning. Jag var rätt glad i början men sen föll hakan eftersom jag tyckte jag såg ut som en skrämd 60-åring på varenda bild, med strikt påklistrat leende. Tony försökte trösta mig med att jag inte ser ut sådär i verkligheten, och Fredrik som presenterade bilderna försökte även han komma med förslaget att vi kanske skulle ta ner sminket en aning och ta några bilder till?

Bort med lite mörk ögonskugga och nya poser framför den tålmodige fotografen. ”Det är inte du, det är jag” sa jag likt sättet man gjorde slut på vid tonårsromansen, för att han inte skulle tro att jag inte var nöjd med hans jobb. Hur lätt kan det vara när råmaterialet är rostigt, tänkte jag inom mig.

You´re trying too hard, försökte han. Ja, vad tusan, jag ville ju verkligen härma hans sätt att stå och hålla armar, näsa och dubbelhakor i schack, men det hade varit mycket lättare -89, tiden innan tyngdlagen var så stark.

Jag valde ut några bilder, och du ska få se dem. Bilderna är fina, motivet är vad det är. Att det ska vara så svårt att acceptera att man inte ser ut som man gjorde för bara några år sen…

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *