Är alla sura?

En sak har jag lagt märke till. Om jag tittar mig omkring och tänker “det är ju inte klokt vad alla människor är sura”, så bör jag titta mig i en spegel för att titta hur min egen spegelbild ser ut. Det kanske är så att jag projicerar mitt egna uttryck på andra? Jag tror tom det har en namn inom psykologin, och självinsikt är en undervärderad och inte så vanlig egenskap. (Förhoppningsvis blir man bättre med åren, jag jobbar ständigt på saken)

Med tanke på denna ambition jag envisas ha, att försöka bli bättre o bättre som människa och mänskligt beteende och bemötande, blir jag därför så förvånad över en del passagerares udda beteende när de kommer ombord.

Innan vi ens setts, innan vi hunnit säga hej, så börjar några visa sin stora irritation redan på flygplanstrappan. Jag har sagt det innan, jag förstår att mycket kan gå fel, att det kan finnas många hinder på vägen att resan går så smidigt som man vill, men det är trist att all frustration ska släppas i mitt ansikte. Jag är ju glad nästan alltid.

Häromdagen kom det en man som stod nedanför trappan och skällde, och väl ombord fick jag ihop vad det var han retade sig på. Han tyckte det var kass att markpesonalen erbjöd honom att ha sin stora rullväska i cargo (lämna vid flygplanstrappan, hämta vid flygplanstrappan direkt efter landning) och skrek att det var en dum procedure. Jag förklarade att vi flög med vårt lilla plan till den här destinationen och inte kunde härbärgera 88 rullväskor ombord, men lade också till att om han verkligen behövde sin väska ombord var det ok, jag kunde hämta den till honom. Då gick han. Jag kallade tillbaka honom och tittade honom i ögonen på ett vänskapligt sätt och förtydligade att jag kunde hämta väskan, vi kunde bara inte ha alla ombord. Då knuffade han undan mig bryskt, gick med bestämda steg nerför trappan och hämtade sitt bagage och mumlade hela vägen tillbaka nåt om dumma regler medan han glodde surt.

I min annonsering kände jag att jag ville förklara, för honom, men inte minst för alla runtom som kanske också hört och började tvivla varför vi agerade som vi gjorde. Alltså berättade jag att det var en service om man kom eller skulle med ett större plan senare, att slippa vänta på bagaget i hallen men ändå kunna ha stort handbagage med.

Mannen låtsades sova när jag annonserade. När han gick av hímlade han med ögonen och sa:

-Det gjorde ingen skillnad alls, eller hur? och höll upp sin väska  mot mig.

Jag hade kunnat svara:

-Du har rätt, det gjorde verkligen ingen skillnad alls, ha en bra dag! (men det hade varit sarkastiskt, det kan bli fel)

eller:

-Eftersom alla andra lämnade sitt bagage fick ditt plats, så vilken tur för dig. (också sarkastiskt och uppfostrande, det blir inte heller bra)

Istället sa jag ingenting. Det var inte heller så bra för just mig, för jag retade mig på honom långt efter, det hade jag kanske inte gjort om jag hade skrapat till honom. Å andra sidan var det min uniform han skällde på, inte mig, och det vet jag ju. Jag representerar ju också procedurerna vare sig jag gillar dem själv eller ej, och försvarar de regler som finns vare sig jag gillar dem eller ej. Just bagagereglerna tycker jag iofs är bra, handbagage i husvagnsklassen har jag alltid sett som ett stort hinder vid en ev. evakuering, och den risken är minimerad med detta system.

Fast det tänkte inte ego-mannen på, tror jag.

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *