Att flyga långt är som att föda barn

När man sitter i vilomodulen, för ett par timmars rast på den 15-timmars-arbetsdag som flygningen från Bangkok innebär, och kollegan kommer in och väcker en, så känner man ungefär detsamma som när krystvärkarna sätter in.

“VAD i hela världen fick mig till detta?”

Sen tar andra-serveringen vid och man ler med allt utom ögonen, det är inte charmigt alls att sticka fingrar i halväten yoghurt eller få bajsblöjor av obetänksamma föräldrar under matserveringen, eller snytpapper “kan du ta det här?”. (Självklart, är det ok om du sticker det i munnen på mig eftersom jag har kaffekannan i ena handen och mjölkbrickan i andra?)

Det finns inget man hellre vill än att landa, man är: trött-tröttare-flygvärdinna vid andraserveringen.

Sen landar man, säger adjö och börjar fundera på var man ska nästa gång och tänker: “Vad kul, det ska bli så kul!”

Foto kommer. Ska bara sova först. Godnatt.

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *