Balansgång

Jag antar att vi inte är de första i världshistorien som bygger hus, men det känns så när man står mitt uppe i det, för vi (mest Tony) verkar behöva uppfinna hjulet i varenda dag.

Väldigt få stora byggherrar tar sig an totalentrepenad, dvs du beställer, och sedan får du nyckel och flyttar in. Det kostar flis, för alla vill ju försäkra sig om väntetider och oförutsedda händelser, och någon ska ju också tjäna pengar.

Alltså är det alternativet få förunnat, och absolut inte när det gäller oss och vårt bygge av fritidshus som har ordet “budget” hängande över sig. Men jobbet med att vara spindeln i nätet och samordna logistiken måste ju ju fortfarande göras, och den rollen har nu Tony.

Kanske kunde man tänka sig att det fanns någon form av handbok eller upplysning om vad som ändå kan tänkas ingå och vad som tillkommer och behöver göras när man skriver kontrakt, men sådana informationer kommer efterhand. (Skriv en bok, någon!)

Någon grundritning (kan inga namn, ber om ursäkt för min bristande kunskap i terminologin, men det är å andra sidan inte det som är storyns konsensus) har vi betalt en person flera tusen för, medan det visade sig att den ingick från leverantören. Den skickades dock inte, och hur ska man då veta. Hur ska man veta vad man ska fråga om man inte vet VAD man ska fråga efter?

Sen är det väntetider. Några står och väntar på en person som inte dyker upp, och när han väl kommer rycker han på axlarna och säger ” så är det bara” och skyller på någon annan. Problemet är att det är våra pengar som tickar, och varje timme kostar två byggare drygt 1000 skattade kronor, om de bygger eller väntar. Man har lust att säga: var snäll att slösa inte bort mina pengar, kom den tid du sagt, och jobba hela den timme du har betalt för. Två personer behöver kanske inte stå och titta en kvart på hur någon annan jobbar?

Hur hade det varit om du gått på massage en timme och massören pratat i telefon 20 minuter av din betalda timme, hade du gått ut och tänkt “ja, så är det bara i den branschen, det får man acceptera, annars kanske han gör ett sämre jobb nästa gång om jag påpekar det”?

Vi är inte missnöjda med personer eller företag på något sätt, men vi pratar mycket om att ha/ta ansvar den här semestern. När man involverar flera olika företag (allt från arkitekt, huskomponentfirma, byggfirma, elektriker, värmeslingorna, trädfällare, grävare, med många fler…) så är alla beroende av varandra, och att hela tiden skylla på den ena och andra är barnsligt och oansvarigt i mina ögon. Alla har mobiler, varför kan inte den ena ringa den andre? Istället väntar man, och konstaterar att någon inte kommer eller är försenad, och ” det är inte mitt problem”.

Jag slår vad om att detta fenomen är allmänt känt, och att alla accepterar det därför man är rädd att någon i kedjan ska hoppa av eller göra ett sämre jobb om man klagar, och då är väntetiden för någon annan så lång så det är kört ialla fall.

Nyckelordet är ANSVAR.

Det är lätt att vara generös med andras pengar.

Jag och Tony har slitit ihop våra som alla andra.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *