Blöt, blötare, genomvåt

Igår var det 20 sekundmeter blåst och det var inte regn som kom från himlen, det var skyfall.

Igår började också motocross-säsongen igen, och det var inte helt självklart att hitta argument för körning,  till sonen som febrilt försökte hitta anledningar att skjuta på starten en vecka.

Tony är hjälpförälder i annan grupp och var tvungen att infinna sig, och jag -som också hellre suttit framför TV´n -fick visa mig positiv till projektet med det gamla hederliga “det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder”. (bullshit, tänkte jag när regnet letade sig in mellan knapparna i regnkappan)

Så där stod jag med gula flaggan i ett bås på en kulle (om någon ramlar håller man upp flaggan så att andra förare saktar ner och förstår faran).

Jag hade bundit luvan så hårt om huvudet att inte ens min son kände igen mig (jaså var det DU) och vattnet rann längs bröstkorgen och längs benen ner i stövlarna. Vid fikapausen skvalpade stövlarna på både mig och övriga, och jag körde hem lite i förväg och tappade upp ett varmt bad med skum till sonen som var helt skrynklig av vattnet redan innan han steg i badet.

Gårdagen är en dag som man trots allt förmodligen alltid kommer att minnas.

“Jag ska berätta för dig kära barnbarn om sommaren 2008. Då regnade det så man kunde åka vattenskidor på crosssbanan förstår du. Och där stod vi dyblöta, vi var inte rädda för lite vatten! På med gummistövlarna nu och ut och lek. det här är ju bara lite duggregn” 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *