Bortgjord upp till knäna

Ann Wilsons make Paul utbildar oss på söndagskvällarna i foxtrot, cha-cha och vals. Han är australiensare men pratar bra svenska, och han är en utmärkt pedagog på alla sätt. Han har en go humor och det är säkert inte helt enkelt alla gånger att få oss hitta takt och höftrörelser på det sätt som dansen föreskriver…

Idag kom Tony och jag att diskutera om jag skulle luta mig bakåt i valsen, och Tony påstod att jag försökte ta över jobbet att föra, och att jag då lutade mig framåt istället när jag försökte ta över chefsskapet.

Jag frågade Paul hur det skulle vara, och Paul tog tag i mig och skulle visa. Nej, jag skulle inte luta mig bakåt men vara rak i ryggen, och sen sa han:

-Böj lite på knäna.

Detta hörde jag tyvärr inte, men förstod på hans ansiktsuttryck att han sagt åt mig att göra något. Istället för att säga “va?” (som hade varit helt naturligt…) tryckte jag bröst och kropp närmare honom och sträckte på mig.

Han tittade på mig och sa:

-Inte dom knäna. Knäna där nere.

(Hm. Jaså dom knäna. Jag fnittrade mig genom resten av klassen och har fortfarande en intressant rödaktig ton på kinderna) 

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *