Där kommer en tjock tjej

Hade en TV-personlighet med ombord förra veckan, och planet var bara halvfullt, vilket innebär att man sprider ut passagerarna i hela planet. Några blir placerade i bakersta sektionen vilket den här tjejen blev, och uppskattade inte den placeringen alls. Hon beklagade sig och ville hellre ha ett fönstersäte och jag lovade försöka fixa det när alla kommit och jag kunde se vad som var ledigt inom sektionen.

-Hur kommer det sig att vi får sitta så långt bak när det finns lediga platser längre fram, undrade hon.

-Det har med vikt och balans att göra, förklarade jag.

-Vikt? sa hon och såg nästan förolämpad ut.

-Ja, sa jag, det tänkte jag direkt när jag såg dig “där kommer en tjock tjej, hon får nog sitta långt bak”. Och så blinkde jag till henne och log.

Hon hajjade och skrattade lättat. Och trots att jag hittade ett annat säte till henne valde hon att sitta kvar den korta turen, och hon verkade hur glad som helst när hon gick av.

Kanske berodde det också på att hon undrade vilken tid vi skulle landa, hon hade väldigt bråttom, och jag ringde till kapten och frågade om exakt flygtid för säkerhets skull. Se lade jag på 5 minuters taxiing (det är dock inte lätt att förutspå, det beror på vilken bana, inflygning, om gaten är ledig och lite sånt smått och gott) men det visade sig att vi landade exakt på sekunden den tid jag angett. (Tur, men ibland ska man ha det).

Hörde en passagerare fråga den danska pursern längre fram i planet, “ursäkta, är det inte XXX som sitter där bak”.

“Vem?” svarade hon, eftersom svenska TV-personligheter inte är kända för danskar.

Liksom att jag hade en jättekänd dansk fotbollsspelare med till Bangkok för nåt år sen, vilket jag inte hade minsta kunskap om. Mina danska kollegor kom upp från turistklassen och skaffade sig ärenden i businessklass för att kunna titta på detta snygga orakel.

På väg till Japan tog sig japanskorna an en känd japansk politiker som tydligen var väldigt betydelsefull och viktig i sitt hemland. Han kanske tyckte det var konstigt att vi skandinaver inte har samma underlåtna attityd som hans landsmän inför honom, men respekten för medmänniskor ska väl egentligen vara densamma vem det än är man serverar.

Fast det är klart, gången när Al Gore kom ombord agerade jag nog också lite annorlunda än för de mer okända ansiktena jag vanligtvis träffar. Det måste jag erkänna.

Jag sprang på Lennart Svahn en gång när jag var ung  när jag besökte Stockholm, och det var första gången jag såg en kändis. Jag fullkomligt glodde, eftersom jag knappt på den tiden trodde dem man såg på TV var riktiga människor som vistades ute i stan som alla andra. (Jaja, jag vet, men jag var typ 12…)

Men Lennart Svahn, det var stort. John Blunds pappa. På riktigt:)

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *