Den längsta turbulens jag varit med om

Planet från Chicago lyfte kl. 22 lokal tid. Vid den tiden vill de flesta äta snabbt och sen sova de timmar kan, många ska direkt på jobb eller möte när de kommit till Skandinavien.

Dagtidsserveringen tar normalt tre timmar, medan den på natten utesluter cocktail före maten och dessertvagn till exempel. Maten kommer direkt  följt av kaffe och petit fourer, och sen får man sitt täcke och kan sova. 1,5 timme kan man klara det på utan att för den skull stressa.

Medan jag och min kollega delade ut comfortkits, hörlurar och varma handdukar fixade stewardarna matvagnarna och drycken, och vi var klara att börja serveringen 10 minuter efter att skyltarna släckts. Just som vi skulle börja dra ut vagnarna skakade det till och vi tittade på varandra. Inte nu…!

Kaptens röst meddelade att vi skulle flyga genom ett starkt turbulent område, och att det förmodligen skulle hålla i sig ca en halvtimme.

Det var bara att dra in vagnarna igen, ta ut den lastade maten och få den in i ugnarna för att den inte skulle kallna, och spänna fast oss. (Vi måste också det, det enda vi får göra innan är att säkra i gally och kolla att passagerarna är fastspända. Ibland hinner vi inte ens kolla det. Om det är så svår turbulens att vi riskerar bryta nacken är det inget att göra, då får man bara hoppas att alla passagerare lyder uppmaningen på två språk i högtalarna…)

Halvtimmen blev till 40 minuter, 50 minuter och en timme innan skylten släcktes igen. Det var en låååång timme.

Själv hade jag vaknat vid 04 på morgonen (vaknar av tidsskäl alltid tidigt i USA) och varit vaken sen dess förutom en timmes middagslur, men hade lugnt kunnat sova om jag fått vid tiden för pick-up. Sålänge adrenalinet i kroppen pumpar inför nattens arbetspass funkar det rätt bra, men att sätta sig ner en timme utan att kunna göra någonting är dödens jobbigt. Ögonlocken kämpade konstant mot tyngdlagen, och jag försökte koncentrera mig att tänka på ämnen som skulle hålla mig fokuserad, men märkte hur drömmarna knackade på och ville ta över.

När väl skylten släcktes sprang jag upp från min plats och serveringen tog fart i en flygande fläng, och tog bara drygt en timme. Hälften valde att sova iställt för att äta, och det var förståeligt.

Frukosten låg ju bara 4 timmar bort.

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *