Det berör

Flygolyckor berör såklart. Inte bara de som redan känner obehag för flygning, men också oss som älskar det här med flygplan.

Ordet cancer har sen länge fått mina hår att resa sig eftersom det är så många som dör i det. Bara inte samtidigt, och en och en ger inga rubriker i tidningen.

Idag har troligen minst 50 personer i Sverige avlidit i den sjukdomen, eller kommer dö närmaste dagarna.

Flygolyckan liksom vetskapen om dödliga sjukdomar gör oss påminda om vår egen dödlighet, och det känns obehagligt. Tänk om det är jag nästa gång som får ett besked att jag har cellförändringar? Tänk om det är mitt plan som drabbas av brand eller motorhaveri? Skulle det vara värre att dö i en krasch än att ligga för döden i smärtor av en tumör? Eller långsamt kvävas som min pappa av sin lungcancer?

Hade jag kunnat planera eller ha önskemål om min egen död skulle jag vänta ett tag. 84 är nog rätt lagom, och då helst dö i sömnen med min älskade bredvid som jag pussat godnatt kvällen innan med ett “jag älskar dig”.

Skulle jag dö i en flygolycka kan ni väl spela “I´m leaving on a jetplane, don´t know when I´ll be back again…” på minnesstunden? Dör jag i cancer hinner jag troligen återkomma i ärendet innan det är dags. 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *