Dom ensamma

Det kom ungefär 90 personer till föredraget i församlingshemmet igår. Så gott som alla kom ensamma, och kvinnorna var i  stor majoritet.

Någon visade mig kort på sina barnbarn som bodde långt härifrån, och berättade att de inte sågs så ofta. De flesta kom ungefär en timme innan det började, för att hinna få lite extra sällskap.

Jag pratade med någon i kyrkans personal som berättade att många är väldigt ensamma, och verkligen ser fram emot tisdagseftermiddagarna så det händer något. En nybliven änkling sa en gång till mig på ett föredrag:

-Förstår du hur tyst det är när man inte ens hör andetag av någon som sover?

Vi dövar samvetet med några tior till Hemlösas tidning eller Frälsningsarmens skrammelbössa (vilket också är värdefullt) men i kyrkan igår träffade jag människor som aldrig gjort och aldrig kommer göra väsen av sig. De har inte knarkat, haft ”otur” (det finns många förklaringar till att man hamnat snett), inte supit bort eller spelat bort sitt hem, de har arbetat och betalat skatt och de har mist sin livspartner på grund av ålderdom. De var en tyst och tacksam samling människor som på ålderns höst finner glädje i kyrkans aktiviteter.

Vet du vad?

Det är våra skattepengar som ger dem denna glädje.

Åtskilliga människor lämnar Svenska kyrkan varje år för att spara dessa skattekronor med argumentet ”jag tror inte på Gud”.

Jag tror visserligen på Gud, men det är inte mitt huvudargument att aldrig nånsin lämna Svenska kyrkan. Jag gillar verksamhet som bla ger mina äldre medmänniskor denna glädje.

Det är en skatt jag mer än gärna betalar faktiskt.

De pengarna såg jag i vitögat igår, och det var härligt.

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *