Dom svor nog åt mej

Var tvungen att åka till affären för att handla. Det var massor av bilar som cirkulerade runt på parkeringen trots att klockan bara var runt 16, och jag snurrade veckodagen ett varv i skallen, torsdag eftermiddag-handlar många då? Lite bortskämd blir man i det hänseendet när man skiftjobbar, för då undviker man just tider när alla andra också handlar om man inte är tvungen. Tisdagsförmiddagar till exempel brukar jag och pensionärerna träffas och småprata lite över grönsakshyllan. Ingen stress och ingen panik någonstans.

Idag märkte jag redan på parkeringen som sagt, att något var i görningen. Jag svor lite tyst för mig själv, och slängde mig in i tävlingen “hitta parkering till varje pris” snabbt som katten. Blockera-blinka-försöka från omöjlig position ta mig in i minimal p-ficka.

Jag såg riktigt hur mannen som också siktat in sig på samma p-plats , som också blinkade att han ville in, sade fula namn om mig när jag trängde mig in lite förargligt framför honom. Men det där med överdriven snällhet är överreklamerat i kris-situationer som denna.

Det var nån medlemskväll, vilket innebar att alla var där som hade läst annonsen om gratismat och smakprover i tidningen. Kön av kundvagnar till taco-ståndet var lång och stod absolut stilla. Jag hörde en tant säga:

-Man kan ju gå och handla en runda och sen komma hit och få en portion till!

Så rätt, så rätt.

Annars kunde man göra som jag, skrapa lite med foten likt en ilsken tjur (vänsterfoten, höger ser mer ut som en skadeskjuten potatis) och tränga sig förbi med några “ursäkta, ursäkta” och irriterade blickar i ryggen.

Jag siktade in mig på mejerivarorna (alltid längst in i alla butiker eftersom alla som går dit hittar annat man impulsköper då) och och högg några kampanjvaror på vägen. Vingummi för 20:-/kilot tex. Bra att ha hemma till nästa PMS.

 

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *