En återfunnen vän

Vi var 14 och 15, och verkliga “prinsessor på landsorten”. Vi festade mest ihop, tältade vid Bandsjön (hade jag verkligen lov till det eller körde jag innersvängar med mina föräldrar? Kommer inte ihåg…Men svaret är nej om mina telningar skulle få för sig att fråga. Nej, nej, nej. Minst 16 kommer jag säga då. Och de närmaste dagarna ska jag dra ut sladden till datorn så de inte kan läsa mammas blogg.)

Vi umgicks något år, sen gick vi på olika högstadium och kom från varandra. Höll sporadisk kontakt, men fick olika intressen och jobb. Sprang på varandra lite då och då och hade koll på varandra genom att skicka det årliga julkortet och flyttkorten.

Senast vi sågs var när min 14-årige son just kommit till världen, då var hon här med sin 2-åring och hälsade på, och sen dess har det varit julkortskontakt fram tills Facebooks intåg i våra liv. Plötsligt hade vi nästan daglig kontakt genom små kommentarer, och så började vi prata om att ses igen. I förrgår var dagen!

Vilken go dag! Hon ser exakt likadan ut (eller alltså på ett bra sätt, hon såg inte ut som 35 när hon var 14. Hon har just fyllt 43 och har inte en rynka och en kropp att dö för, är inte sånt lite orättvist;) ?

Många tog fel på oss på den tiden, de tyckte vi var så lika, men nu finns minst tre säkra skiljetecken. Hårfärg, vikt och antal rynkor då…;)

Idag jobbar hon som medium, och gjorde en sittning med mig. Jag har bara ett ord för det. WOW. Så pricksäkert. Vill du anlita henne kan jag rekommendera henne å det varmaste. Mejla mig för adress.

 

 

 

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *