En Effektivitetskonsult och en Fitnessinstruktör

Jag är intresserad av människor. Speciellt intressanta människor. Det handlar alltid i grund och botten om personligheten när jag bedömer den saken, sällan vad de sysslar med.

Idag hade jag innan klockan slagit 11, mött två nya människor, med en karisma utöver det vanliga, som jag inte tidigare kände eller varit i kontakt med.

Föredraget som följde frukostmötet jag var på, hölls av en Effektivitetskonsult. Anna var typen som tittade i ögonen, som hade utstrålning och humor, och höll ett föredrag med hög igenkänningsfaktor som fick en att hela tiden småle åt dråpligheterna.

”Är det någon av er någongång som inte känt att tiden räckt till, som skriver post-it-lappar och att-göra-listor” började hon med. Alla räckte såklart upp handen. Och tänkte troligen  ”och vad kan du göra för att ändra på detta faktum, har du tid i lösvikt att sälja kanske…”.

Sen slog hon huvudet på spiken och gav råd som var så självklara men som man bara inte tänker på, på ett otroligt inspirerande sätt. Ja just det! Självklart! Så ska det ju vara!

Jag läser just en bok på samma tema ”Svälj den fulaste grodan först”. Enkelt men svårt, men går ut på att om man hela tiden gör en massa saker men inte får något gjort, så finns det ett skäl till det. Man planerar och strukturerar för att påminna sig om vad man absolut inte får glömma att komma ihåg.

Jag ska verkligen försöka förverkliga råden, det hade förbättrat min livskvalitet, det är jag säker på.

Ett mål man ju kan ha är att vara vältränad, men frågan man också bör ställa då är kanske”tränar jag”? Och således bestämde jag mig för att inte heller skjuta upp den saken, utan bytte om direkt när jag kom hem och körde till Träningsakademin. Hejade glatt på några gamla kompisar som jobbade kvar sen sist jag var där 1948 (tror jag det var) och ställde mig längst bak med en boll och en matta.

En lika glad och kopiöst vältränad snygg tjej hade koll att jag inte varit där tidigare, och sa i head-setet som redan var påslaget, att hon tyckte jag skulle ställa mig längst fram istället för att se bättre.

Man tjafsar inte med en fitnessinstruktör (inte med jujitsuinstruktörer heller för en delen, men det är en annan sak) och det vet jag för jag jobbade själv som det i många år för 15 kilo sen. Så jag tog min boll och matta och ställde mig längst fram så alla kunde se när jag ramlade av och fumlade mig igenom passet. Karin (instruktören) log och sa att jag visst hade valt en blå boll, de var de svåraste eftersom de var mjuka, men hur skulle jag kunna veta det, jag valde efter snygg färg liksom;)

1 kilos hantlar kändes som de vägde minst de 20-dubbla efter ett tag, och imorgon, om det inte kommer inlägg, så antingen är jag effektiv med annat, eller har jag träningsvärk som förlamar mig.

Ikväll ska jag spela in podradio igen. Jag länkar imorgon. Om jag kan.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *