En förstående make

-Tur att du är gift med mig, sa Tony, för jag förstår dig!

Jag försökte förklara den där totala utmattningskänslan, när man är så trött så man känner sig som en kopia av sig själv, bara dummare.

När man inte kan klara de enklaste tal i huvudräkning, när man inte vet om 32 är större eller mindre än 28, och när det enda man kan tänka på är hur många timmar det är kvar tills man ska få sova.

-Jag förstår dig, för på oljeplattformen fanns inga arbetstider, utan man jobbade tills jobbet var klart. Ibland upp till tre dygn i sträck, och överlevnadesstrategin hette “mikrosömn”, sa Tony. 5 minuter här, en kvart där. Men absolut ingen djupsömn, det hade varit förödande. Många föll ifrån när de inte klarade att hålla sig vakna och började göra misstag. En dags uppsägningstid hade vi. Och vet du? Vi FICK inte räkna i huvudet, vi var tvungna att använda räknare. “Kopia av sig själv” var bra uttryckt förresten!

Klart att jag ibland undrar vad det är jag utsätter min kropp för. Jag tänjer gränser, och jag undrar ibland om det här kommer göra mig permanent dummare på sikt.

Lova underrätta mig om du märker dramatisk försämring;)

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *