En halv dag i sjukvårdens händer

Åkte till vårdcentralen i förmiddags för att snacka lite med husdoktorn om det kunde vara så att det lossnat nån liten benbit eller nåt, eftersom det fortfarande smärtar så mycket.

Hon skickade mig till röntgen på sjukhuset, och där blev jag vidareskickad till ortopedakuten eftersom det var “söndrigt” som sjuksköterksan sa. På brevet jag hade med mig stod “Fraktur utan större felställning”. (En dålig och en bra nyhet alltså).

Doktorn sa att det inte var några problem att flyga till Peking, men jag skulle ha kängor eller liknande. Inte skor som sitter åt. Sen sa hon att hon skulle skriva ut smärtlindring till mig, men att man kunde bli lite dåsig och att man inte fick köra bil på dem. Nej tack, det kan jag ju inte jobba med! Jag hänger kvar vid mina Panodil, det ska nog funka.

Så nu ska jag försöka få dispens från uniformsreglementet att gå i andra skor än de vanliga, och det får jag först när jag också pratat med företagsläkaren, som inte går att nå. Har lämnat namn och nummer på telefonsvararen och sitter på pass vid telefonen. Disponeringen vill i sin tur ha besked om jag kommer eller ej så fort som möjligt…

Den här lilla dumma tån har kostat mig både tid och pengar. Vad sjutton skulle jag gå dit för? Kunde jag inte bara följt latmaskens råd att stanna hemma i lördags?

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *