Ett märkligt sammanträffande

Jag var i blomsterhandeln för att köpa en bukett till morgondagens begravning.

Jag förklarade att det skulle vara till ett barn, och erkände också hur nervös jag är inför att inte klara att läsa, genom gråten…

Biträdet berättade att hon själv förlorat ett barn för två år sedan, när barnet var tre år gammalt, och hon berättade hur det förändrat henne, hur hon omvärderat hela livet om vad som är viktigt. Hon sade också att det känns så orättvist när man ser storrökande gravida kvinnor eller vetskapen om människor som slår sina barn eller behandlar dem illa.

Den känslan hade jag också när min pappa gått bort, att det kändes orättvist att hustrumisshandlare, knarklangare och våldtäktsmän fick överleva medan en godhjärtad man mitt i livet skulle dö alldeles för tidigt.

Jag tackade tjejen för att hon berättat, och konstigt nog var jag alldeles lugn när jag gick ut från blomsteraffären.

Jag kommer klara det, och jag har pratat en lång stund med mamman idag, och hon känner sig styrkt hon också i att W nog inte riktigt nånsin förstod hur sjuk han var.

Han kommer nog sjunga med i sin himmel imorgon, med klasskamratens sång  ”Kung över ängarna…”

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *