Fido undrar

Fido undrar om jag ser Matakuten och vad jag tycker om det.

Jag såg det igår för första gången, och blev genast missmodig. För det första hade jag köpt sprödbakad fisk, blev så sugen på det när jag gick där lite småhungrig i affären, och de såg så goda ut på bilden.

Käftsmäll direkt. Det är tydligen mer “smörgås” än fisk enligt kocken i TV-programmet, och skrapet mals ner och blir det man tror är fisk. Blä.

Har inte bestämt mig om jag ska slänga “smörgåsarna” istället för att äta, eller jag äter en sista gång och sen köper jag aldrig dem mer? Det är Luthers fel tror jag (jag skyller allt på Luther jag dras med utan att veta varför) men jag gillar inte att slänga mat. (Förresten, det kanske är Al Gores fel när jag tänker efter?)

Läser förresten “Den hemlige kocken” och har redan börjat överväga att sluta äta överhuvudtaget. Fatta vad lurade vi konsumenter är, och det är inte bara Berts pulvermos vi snackar här. (det är en sak som dock aldrig kommit över det här hemmets trösklar, men jag kan nämna 50 andra vedervärdiga produkter som bor i vårt skafferi…)

En sak höll jag faktiskt med mattanten om i slutet: varför ska tre personer stå och skära lök om det finns färdigskuren att köpa?

Matpengen är begränsad, och löner är dyrt. Om tre personer skär lök som finns att köpa billigare färdigskuren, så känns det som en felprioritering av pengarna. Riktigt mos kontra pulvermos är en annan sak, men hur stor skillnad kan det vara på lökarna?

Svaret får vi kanske nästa vecka, kan knappt vänta.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *