Förhandlingar

Det finns en sak att hålla i huvudet som aldrig är osant: det finns alltid två sidor av en sak och det finns alltid flera sanningar- eller snarare upplevelser.

Privatpersoner, företag, journalister, vem det än gäller så framställs en händelse oftast bara ur ett perspektiv åt gången. Som politiker fick man framlagt utredningar av tjänstemännen som man sedan skulle ha till grund när man fattade beslut. Det var oftast ganska enkelt -för att vara krass, tjänstemännen visste vilket beslut de gärna ville ha till en fråga och utredningen var alls inte så opartisk som man kanske förväntade. Eller snarare: utredningen kunde vara opartisk, men när den framlades såg man direkt på tjänstemannen åt vilket håll det ”borde” luta genom tonfall och kroppspråk. Det var upp till gruppledarens och i förlängningen ledamöternas ambition att vara kritiskt granskande och ställa frågor. Vissa var latare än andra om jag uttrycker mig slarvigt.

Låt mig ta ett annat exempel.

I förhandlingar mellan arbetsgivare och fack begås ett standardmisstag i förhandling efter förhandling, som får precis samma konsekvens varje gång. Man ”läcker” om punkterna man förhandlar om, vilket är onödigt och skapar inget annat än oro.

Låt oss säga att parterna sätter sig vid förhandlingsbordet fullproppade med förhandlingspunkter där i själva verket bara en eller två är verkligt väsentliga. De andra är förhandlingsmaterial som egentligen bara är till för att strykas från varandras listor.

Låt oss säga att arbetsgivaren har som punkt ”Arbeta 5 av 6 helger istället för 3 av 4” då har kanske facket punkten ”Ledig 5 av 6 helger istället för 1 av 4”. Om pressen får tag i materialet och skriver rubriken ”Personalen förstår inte allvaret i situationen utan vill ha minskad arbetstid” når det inte ens upp till en halvsanning.

Den som läser det vet dock inte varken att det är en förhandlingspunkt eller vad arbetsgivaren har för krav (förhandlingskrav!) utan suckar och rister på huvudet åt det dumma förslaget. Kanske inte ens medlemmarna förstår, det har väl aldrig varit på tal? Två sidor, ett helt pussel, många sanningar- kalla det vad du vill.

Jag ramlar allt som oftast i fällan själv, och när jag berättar vidare något jag läst glömmer jag också göra tillägget att det ju inte är en sanning bara för att det står i tidningen. Det är en sida, en upplevelse, en skildring.

Diskuterade världssituationen med Åsa häromdagen och efter ett tag hade vi behövt dela en kanna Novalucol istället för kaffe, för när alla rykten och spekulationer varit på bordet,började magkatarren komma krypande.

Att oroa sig i onödan är som att betala ränta på ett lån man ännu inte tagit.

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *