Från min horisont sett

Det är så stor skillnad på att hålla föredrag på skolor, för föreningar typ Rotary eller företag som vill ha bemötande-prat.

Jag gillar dem alla, jag ställer in mig på olika saker innan jag går hemifrån, jag håller inte heller samma föredrag på de olika ställena även om det såklart finns likheter.

Jag var idag på gymnasiet och pratade “Bananskal o bemötande”, och den åldersgruppen gillar jag skarpt därför att man ser nyfikenheten och entusiasmen i ögonen, och de har ett öppet sinne. Skulle en utomstående komma in där och då, skulle denne person inte se varken gapskrattande eller delaktighet som man ser på tex företagsföredragen, därför att när man är i övre tonåren är man väldigt mån om att inte “sticka ut” för mycket.

Om jag ställer en fråga får jag inte 10 svar av deltagare som pratar i mun på varandra, utan någon försiktig hand räcks upp och personen nästan tittar sig omkring för att försäkra sig om att inte göra bort sig, medan jag tänker “heja dig” inombords. Tänk att i den åldern när de är som vackrast har de flesta som sämst syn på sig själv…

Jag skrev sida upp och sida ner i mina dagböcker när jag var i den åldern. Fortfarande när jag ibland läser dem slår det mig hur upptagen jag var av vad andra månde tycka om mig, hur jag såg ut, hur jag var, hur jag uppfattades. Och när jag var så upptagen av vad andra kunde tänkas tycka tog det energi från att njuta av stunden just då. Tänk om jag hade vetat då vad jag vet nu.

Efter skolföredragen får jag också mer sparsamt med frågor, medan jag efteråt brukar få flera mejl där någon kommit på en fråga i efterhand, och det går ju bra det också!

Jag känner mig glad att ha förmånen att få göra det här. Det ger så mycket att få vara med att kanske kunna påverka unga människor att drömma och våga.

Den som inte har någon dröm kan heller inte få sin dröm uppfylld.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *