Gamla bekantskaper

Vi var på öppet hus för att fira en god vän igår, och träffade en del ansikten jag kände igen och en del nya.

Mitt emot mig satt en kvinna som visserligen verkade bekant på något sätt, men hennes yrke eller bostadsort gav ingen ledtråd och jag slog mig till ro med att hon troligen var lik någon. Eller hade jag kanske sett henne på något föredrag, gått i skola ihop på 1800-talet eller tränat ihop-det finns ju 1000 platser att mötas på under ett 44-årigt liv.

Vi pratade på och hon berättade att hon tidigare jobbat som reseledare och jag spetsade öronen ytterligare, det har ju jag också, var hade hon jobbat?

När hon nämnde bussbolaget sken jag upp som en sol och började skratta!

-Jag vet vem du är, sa jag, och nu ska jag berätta en liten historia…!

Vi jobbade nämligen på samma bolag, och gjorde faktiskt en resa ihop också när jag var tämligen ny. Vi hade varsin buss, och hon blev lite av mentor till mig eftersom hon jobbat längre än jag, det var min kanske tredje tur till Moseldalen vid tillfället. Jag berättade min story:

Första kvällen hos ”Helga”, damen som drev hotellet, fick alla resenärer bestämda platser, vilka skulle gälla resten av veckan för att måltiderna skulle flyta smidigt. Andra kvällen började en man rumstrera runt bland resenärerna och ville ha andra nyfunna vänner vid sitt bord och körde bort de första, vilket fick dominoeffekt på allas platser och kaoset tornade upp sig. Min reseledarkollega bad mannen och övriga sätta sig på de tilldelade platserna istället och förklarade problemet med rockarden men mannen ville inte låta sig hunsas med utan tittade kollegan i ögonen och frågade:

-Kan ni inte ta ut 1000 kronor mer per resa så bussbolaget får lite högre klass på sina resenärer? 

Hon tittade lika strikt tillbaka och svarade:

-Vad ska det kosta för att inte DU ska följa med nästa gång?

Jag har berättat storyn åtskilliga gånger i andemeningen att så skulle jag aldrig vågat säga, och hon själv när hon hörde det såg förvånad ut och sa:

-VA? Sa JAG det???

Skinnet på näsan var tjockt på henne redan då, mitt blev tjockare med tiden, och i backspegeln var det utan tvekan nödvändigt…

Reseledarjobbet var en av de bästa skolorna jag gått, varför jag rekommenderar alla ungdomar jag möter att lägga några år på det om de tycker det verkar lockande. Jag kommer också uppmuntra mina egna att söka sig dit efter skolan, man blir vuxen snabbt och lär sig ta ansvar kvickt, men det har man nytta av hela livet. Det var vi båda helt överens om när vi skrattat åt ett par andra historier och ”kommer du ihåg…”.

Hon arbetar numera som massör och homeopat, och jag fick hennes kort för att kunna boka en tid.

-Ta en lördagseftermiddag, sa hon, så vi hinner snacka lite till.

-Jag kommer vid 16, sa jag, och ber Tony ha maten klar tidigast 21!:)

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *