Get a life

Jag har aldrig förstått varför så många vanliga människor är så rädda att visa sin identitet på nätet.

Bloggare som skriver om vardagliga tankar och händelser och åsikter är ibland överdrivet rädda för att avslöja sig. Jag förstår om man skriver om otrohet eller något som kan skada omgivningen att man är försiktig och använder bloggen som ett medel att skriva av sig, men annars tror jag bara man spelar ”de där andra” i händerna.

”De där andra” är de som av genuin elakhet skriver anonymt och inte för allt i världen skulle våga säga samma dumma saker öga mot öga. De tar skydd av möjligheten att vara anonym på nätet och kräka av sig i alla forum som finns. Ålahuven.

Om alla vänliga goda medborgare vågade vara öppna skulle det per automatik innebära att anonymiteten skulle få en sämre rang och deras åsikter skulle inte räknas. Det skulle inte vara rumsrent att vara anonym liksom. Nu är det tvärtom, vi som inte räds att vara ”officiella” är i stark minoritet och blir straffade av de anonyma som anser sig ha rätt till sin egen förklädnad men ändå kräka av sig.

Jag respekterar alla de skäl som finns att inte vilja skriva ut sitt namn, men jag respekterar inte bittra anonyma tyckare av anledningen att jag vill veta vem jag pratar med. Det är vanligt hyfs. Vänlighet kan komma från vem som helst, men kritik och elakhet behöver man stå upp för, annars är det inte ens värt att lyssna på.

Vad driver folk att skriva dumheter? 

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *