Hade någon sagt kabinprimadonna…

…igår när jag kom hem hade jag åkt dit för mord.

Klockan ringde 03 och jag var hemma 19 igår, efter att ha flugit en t/r Frankfurt och en t/r Venedig.

Ena foten smärtade så jag trodde den höll på att gå av, och huvudet kändes två nummer för stort för kepsen. Frågor som ”Vad kostar en sandwich” på sista legen krävde tre minuters betänketid, och jag trodde aldrig tidpunkten när jag satte nyckeln i huslåset skulle komma.

Flög med en kollega jag aldrig sett innan, en fd officer som också drev en körskola vidsidan av. Han fick inte mycket chans att öppna munnen på första turen då jag och den andra värdinnan pratade på både in-och utandning med både varandra och passagerarna, men på vägen hem jobbade vi i samma avdelning och då fick vi chans att utveckla några resonemang kring trafikfrågor:))

Typen av arbetsdag jag hade igår är inte optimalt för någon, det är min uppfattning. Det går inte att hålla sig på topp i så många timmar, den som säger det har inte provat. 10 timmar borde vara en maxgräns, istället för 13, om du frågar mig. Vi ska tänka ”säkerhet” och vi ska tänka ”service”, och min teori är att något av det blir lidande den sista timmen på en sådan arbetsdag.

Ett bra humör är A och O, men de mänskliga faktorerna går inte att bortse från.

Skulle börja standby 04 imorse igen, men det blev framskjutet. Undrar vart jag ska idag?

 

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *