Han ville inte leva

Tog tåget till Malmö idag för ett möte. Svårt att låta bli att tjuvlyssna när medpassagerarna pratar högt och tydligt.

Först snubblade det in ett par på toaletten, ingen tvekan om vad de skulle där, och det var inte gå med i järnvägens motsvarighet till 10000-meters klubb. Paret i fråga var grova narkomaner, och jag tänkte på hur sällan jag ser det på nära håll. Om man inte vistas på de kända områdena där de håller till ,går de att undvika.

Det som förvånade mig var att tågvärden öppnade den olåsta toadörren, tittade på dem och stängde utan att fråga efter biljetten. Självklart hade de inga biljetter, men varför frågade han inte ens?

Sen hörde jag killen mitt emot prata med sin flickvän. Tillräckligt högt för att alla skulle höra.

-Jag önskar att mina föräldrar aldrig fött mig, jag är inte bra till någonting. Det enda jag har är ett snällt hjärta, vad ska man med det till? Jag är fet och måste banta, men det är ju ärligt talat redan försent, det skulle jag gjort när jag var 18-19, det är då man bygger upp kroppen, nu är det försent. Om man inte tar anabola förstås, men det får man lite pitt av.

-Sluta, får man? Ta inte det då! svarade flickvännen.

-Bra att vi köpte kondomer, för till den här världen ska man inte sätta barn…

 

Sådär fortsatte han, och jag var helt deppig på hans bekostnad. Och inte kunde jag lägga mig i och försöka trösta heller. Jag tjuvlyssnade ju bara…

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *