Har du varit i Indien?

http://www.kvp.se/KVP.se/1.1686485/kvinnor-och-barn-kors-ut-for-att-tigga-i-malmo

Jag har skrivit i min bok om mina tydligaste minnen av New Dehli, det var starkt. Att komma från ankdammen till  “landet svart och vitt” i betydelsen “rikt och fattigt” satte spår för hela livet. Det går inte att blunda, det går inte att låtsas att man inte ser, man ser.

Däremot vad man ser är inte alltid det man tror.

Fattigdomen är så skrikande, så plågsam och så påtaglig, och ändå mycket värre än man ser. Föräldrar säljer sina egna spädbarn till tiggarligor. När de växer upp och blir för gamla att sitta i famnar på gatan “försvinner” de.

Föräldrar stympar sina egna barn, därför att det helt enkelt ger mer sympati och mer pengar av turister. Samtidigt som man ger “mamman med det handikappade barnet” en slant bidrar man till att barbariet fortsätter.

Att gå förbi och titta bort är ännu mer plågsamt, då står man där dessutom med ett dubbelt dåligt samvete, och vad tillför det världen?

Nej, i Malmö är jag kall, om det är det rätta ordet. I Sverige svälter ingen som är här lagligt, som är med i välfärdssystemet, speciellt inte de med barn. Vi har fortfarande ett starkt socialt skyddsnät. Och tiggarligor från andra länder som utnyttjar kvinnor och barn till sin smutsiga verksamhet får inte min sympati eller mina pengar.

Det lilla jag gör är att avsätta några hundralappar till organisationer som jag tror kan göra skillnad. Kanske av samvetsskäl, kanske för att jag inser att jag är liten på jorden. Bättre att göra något än inget alls.

SAS har en u-landshjälp jag varit med i månadsvis sen jag började för 19 år sen. Inga administrationskostnader att tala om, och inga höga arvoden till avdankade politiker eller prinsessor.

Du hittar länken till dem HÄR

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *