Hårt arbetande kroppsdel

Det är tredje gången jag är i Seattle sen i somras. Jag gillar Seattle trots att den är rätt kämpig eftersom det är 9 timmars tidsskillnad.

Vi har en extra dag där, istället för de vanliga 24 timmarna har vi 48. Det positiva är att man inte är stressad över att inte ha kunnat sova första natten, det negativa är att man hinner byta del av dygnsrytmen lite grand, och det gör nattflygningen hem ganska slitsam för kroppen.

Igårkväll satt jag som en säl i soffan och bara väntade på att klockan skulle bli tillräckligt att gå och lägga mig. Jag tänkte tanken att ta på mig jujitsu-dräkten och gå på träningen, men kroppen bara totalvägrade så jag var tvungen att sitta kvar där jag satt.

Men kunde jag sen somna när jag äntligen fick?

Nä, då fick ju hjärnan för sig att det var dags att bearbeta upplevelserna från flygningen och “undrar varför han sa så”, typ. Då plötsligt insåg min hjärna viktigheten i att gå igenom föredraget och börja tänka på fler lämpliga bilder och formuleringar och gruppdiskussioner. Och förresten, mattan jag köpte till nya huset, passar den verkligen i färg? Undrar när kakelbutiken öppnar imorgon? Till vem lånade jag ut Marklund-boken? Knäppte jag verkligen plomben i bakre galley? Har jag druckit tillräckligt idag?

Du hör ju själv. Hur lätt är det att sova med en intensivarbetande hjärna?

RIIIIXXXX MOOORONZOO hör jag plötsligt på klockradion. Jädrar vad fort natten gick. Nu ska vi se, vad var det jag skulle komma ihåg till idag? Äsch, jag kommer på det.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *