Höll på att dammsuga upp katten.

Men allt började egentligen med att jag tappade en penna på golvet under skrivbordet. När jag lade mig på alla fyra för att leta efter den fylldes jag av en isande känsla i hela kroppen, jag hade ingen aning om att dammråttor kunde bli så stora om man lämnar dem ifred!

När dammsugaren väl kom fram såg jag inte ens skillnad på dammråttorna och katten, vilket innebär en viss risk för kattens liv, men hon sprang undan i sista stund.

Du som ställde frågan i kommentaren “hur hinner du med allt”, har nog fått svar på frågan, jag strök senast i mars och dammsög senast under skrivbordet på 30-talet.

Jag har nog prioriterat bort några saker till förmån för bokpublicering och husbygge som kanske egentligen är väsentliga för den mänskliga hälsans skull. Men en sak som slår mig nu: har inte övriga familjen märkt nåt? Ska chefen för hemmet behöva göra ALLT själv;)?

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *