Hon e bara så go

Jag gillar Loulou mer och mer, och tycker hennes stil är störtskön och ärlig. Läste frågorna och svaren i den chatt hon haft med Expressens läsare, och beundrar henne ännu mer, hon ÄR.

Och Katrin Eftersnack (varken kan eller vill lära mig hennes efternamn) är hennes totala motsats, en wannabe som inte skyr några medel att få sagt det som just för stunden poppar upp i hjärnan, hur jädra korkat det än är.

”Hennes sångröst kompenserar inte för fetman” hade Katrin uttryckt på NRJ. Ursäkta, men med ett nytt dödsbegrepp kan Katrin ligga risigt till med ett sånt uttalande…;)

Har grubblat lite de senaste dagarna på utvärderingen från ett av föredragen, där de flesta var väldigt positiva, men några var negativa med stort N. Jag kan nästan se personerna framför mig, jag märkte det redan där, att några retade sig på mig, det märktes tydligt. Jag har svårt att vänja mig vid tanken att det är så det är, alla vill ju vara omtyckta och få uteslutande bra kritik. Jag tycker att jag pratar om ett oskyldigt ämne, något som alla känner till men som behöver diskuteras då och då, och då blir man ytterst förvånad när någon skriver ”inget nytt” i utvärderingen.

Helt riktigt, bemötandet har varit viktigt sen människan insåg att de var en del i ett socialt samspel, så det är inget nytt. Bemötandet som fokus har man pratat om åtminstone sen 40-talet, men varför är det så uselt på så många håll, och vad kan man som individ tänka på?

Vad tror dom, att jag skulle komma in och berätta revolutionerande saker som att ”eftersom nu aktiekurserna vänt ska alla på ert företag få 40%-löneökning, med det villkoret att alla lovar vara trevliga mot kunderna”?

Varför man låter det negativa påverka en mer än det positiva vet jag inte, och jag är visst självkritisk och kan förändra vissa delar om det är onödigt/provocerande. Men själva budskapet förhandlar jag inte om, kärnan i föredraget är riktat till individen -inte gruppen- och är det provokativt är det bara ytterligare ett bevis på att jag träffat rätt. Dåliga samveten tar jag dock inte hand om, det är inte min sak.

När jag läst Loulous svar om att hon mött elaka kommentarer och kritik tänkte jag ”Va, hon? Vem kan tycka illa om henne?”

Och av någon anledning var det en liten tröst för mig också. Om till och med hon kan få elaka kommentarer så behöver jag inte ta så illa vid mig.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *