Hon med soffan

Jag har önskat mig, ( det finns de som hävdar att jag tjatat om det) en rottingsoffa.

Har nämnt detta ett antal gånger på Facebook, och om jag inte missminner mig även här i detta forum.

Rottingsoffan vi hittat och som jag kände skrek ”jag vill bo hos er” kostade en halv månadslön, vilket i dessa lågkonjunkturstider som vi dessutom prickat in med ett litet husbygge-inte kom mer än på tal innan den rullgardinen av drömmar drogs ner.

Så gick vi där på en gata i Skagen, och hittade en liten butik det stod ”Outlet” på. Vi hade åkt bussresa dit hela familjen på Tonys sida, för att fira svärmors födelsedag. Några timmars eget strosande bjöd på just ett sådant spontanbesök i en butik som inte tillhörde någon endaste kedja i världen, utan var en mycket lokal verksamhet bredvid en loppisbutik med hötorgskonst. (Allt är inte konst i Skagen, det finns dekorationer även där)

Där stod den. En rottingsoffa för 1200 danska kronor. 1200! den kostade ju 10 000 svenska i fina butiken här hemma. Anette började väcka drömmarna igen.

Jag skämtade med busschauffören (jo,det var ett skämt) om plats i bussen, men han tog mig på orden och letade upp butiken och mätte både soffa och bagageutrymme och meddelade att det nog inte skulle vara något problem om vi lade den på sidan.

Jag sprang till banken (det kommer köra ihop sig nästa vecka när räkningarna ska betalas, men är det ett klipp så är det, den dagen den sorgen) och tog ut pengarna och halvsprang tillbaka till butiken där chauffören ställt bussen.

Blev lite nervös och kall när jag kom på att vi inte löst ”komma hem från busshållplatsen”-problemet (hur får man in en soffa på lokalbussen?) men igen visade chauffören prov på något av det bästa bemötande jag nånsin träffat på. Han körde en liten omväg och släppte av oss så vi bara behövde bära soffan 100 meter hem, och jag kan inte nog tacka för hans enorma välvillighet. Tänk att någon gör sig detta besvär för att jag skulle få en soffa, wow!!

Enda risken jag tar är att han berättar för alla sina reseledar och busscahufförskompisar, när de berättar historier för varandra om exceptionella händelser (jag har varit reseledare, jag vet!) och han säger ”En gång hade jag en som ville ha en SOFFA med sig hem”. De andra säger ”VA?” och kontrar med 27 flaskor whisky eller några andra småköp till handbagaget…

Men den risken tar jag. Och skulle jag köra några turer i framtiden som bussreseledare och jag höra historien kan jag säga ”Det var jag”.

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *