Hoppsan

Sonen har två kompisar på besök, vi hjälptes åt att göra salladen till fredagens husman : wienerkorv och pommes. (jetlagmat helt enkelt) och när vi satt oss till bords säger den ene:

-Brukar ni be bordsbön?

-Eh…näe…men visst kan vi göra det, svarade jag lite käckt. Sagt och gjort.

Det var ju en lite annorlunda approach till vårt annars vanligare kaos. Och så hade det kunnat förbli om jag inte tappat hela förbaskade salladskålen med innehåll över bordet och som en reflex utbrast:

-FUCK!!!

Hoppsan. Där försvann den gudfruktigheten. Grabbarna tittade på mig lite förvånat, min son skrattade tills han inte fick luft och jag försökte hitta det perfekta sättet att släta över.

-F´låt, brukar alltså inte använda det språket…(vilket är sant, åtminstone inte när barnen hör) men sen bytte jag samtalsämne kvickt attans.

-Nån som vill titta på Let´s dance med mig kanske?

Fick om möjligt en ännu mer förvånad blick och ett tillgjort skratt.

Tolkar det som nej.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *