I väntans tider

Det är en dryg vecka sen jag lämnade in bokmanuset.

Om två veckor ska jag stå där med en halvljummen bok i handen och titta på den som ett nyfött barn. Istället för att räkna 5-10-15-20 av fingrar och tår slår man upp en sida vilken som helst, och kan ge sig den på att det första man ser är ett stavfel eller liknande. (Till skillnad mot barnet då…)

Det fick jag veta förra gången det hände att det är mer regel än undantag, och att det i stort sett inte finns en enda tryckt bok som är totalt felfri.

Men det är ju som jag och andra människor då. Vi har våra små fel och brister, men kan ju vara intressanta tillräckligt att läsa ändå.

Förresten funderar jag på att läsa till journalist parallellt med jobbet. Jag är en wannabe av stora mått, och har alltid drömt om att få presentera mig som det. Inte för att jag skulle sluta flyga eller skriva om Mörarps idrottsförenings 20-års-jubileum som frilansande lokalreporter, men för att kunna säga “Jag gjorde det, jag klarade det”.

Äsch, det blir nog aldrig.

Men man ska aldrig sluta drömma.

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *