Innan jag får arga mejl

Innan jag får arga mejl som förklarar för mig att det finns äktenskap som går i kras, så ska sägas att det är en av anledningarna att jag envisas med att skriva om hur glad jag är för min man.

Flera av våra kompisar har skiljt sig, och ett par av dem har eller har haft världskrig och rättegångstvister. Det är väldigt, väldigt sorgligt och enormt plågsamt för alla. Även som vän står man lite i skottlinjen därför att man på ett eller annat sätt måste ta ställning, det är inte helt enkelt att vara neutral. Så går vi inte in mer på det med risk för misstolkningar.

Ibland tror man nästan att man är en minoritet när man pratar förhållande och äktenskap. Finns det överhuvud taget förhållanden som håller och går det verkligen att älska nån och vara bästa kompisar längre än att bröllopsklockorna tystnat?

Fotbollsfrun skrev för någon vecka sen om att barnen inte skulle behöva älska sin nya styvförälder per automatik i sin krönika, och många var de bitska kommentarerna i bloggen som berättade hur livet egentligen var och att Malin minsann också kunde råka ut för att bli sviken eller övergiven av sin man, det var bara en tidsfråga.

Det vet nog Malin redan. Eller kanske hon kommer att svika i framtiden. Men hennes ambition är att leva resten av sitt liv med sin Joachim.Och min ambition är att leva med Tony.

Vi kanske blir sjuka och dör från varandra. Han eller jag kanske blir hopplöst förälskade och tappar kärleken för varandra och delar på oss. Jag kanske blir sviken eller lurad, eller förvandlas jag till motsvarande monster. Man vet aldrig.

Men de senaste 20 åren och fram tills idag vet jag. Och hittills och förhoppningsvis resten av mitt liv ska jag känna samma sak, jag vill inte dela mitt liv med någon annan än Tony. Han verkar ha det på samma sätt, och vi visar varandra det dagligen. Det är som ett jobb, man måste anstränga sig lite. Men man kan bestämma sig för vissa saker, till exempel att inte vara otrogen. Sånt bestämmer man nämligen och kan råda över. Om man nu tycker det är en viktig faktor i ett förhållande vill säga.

Och tänk om jag med min blogg och genom att dela med mig kan få någon annan att anstränga sig lite extra den dagen, att kanske titta på sin andra hälft och tänka ”jo, det är värt det”. Att man bara glömt bort sig en tid.

Vi behöver alla påminnas lite då och då, för livet är ju fullt av så mycket annat än kärlek. Trots att det alltid borde komma på första plats tenderar vi att nedprioritera det.

Därför skriver jag om det. Jag är inte i minoritet. Och jag behöver inte ha dåligt samvete för att alla inte är i samma situation. Jag har det bra just nu och njuter av det. Och det får man lov att säga.

Så skicka inga arga mejl om hur livet också kan se ut.

Jag vet det redan nämligen.

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *