Insändare

Förr skrev jag insändare så tangentbordet glödde, men sen övergick det i blogg, krönikor och bokskrivande istället.

Förra veckan kände jag mig dock manad att göra ett litet inlägg i en lokal debatt om ett bygge, (den publicerades idag) men insändaren kortades ner rejält (javisstja, det hade jag glömt att de gjorde…) och en del av innehållet gick förlorat.

Här får du dock originalet, om du som läst dagens HD undrar var meningen ”Att vara efterklok är ingen konst” egentligen ska höra hemma.

 

Politikernas prioriteringar

 

 

Det är några år sen nu jag var förtroendevald politiker och satt i fullmäktige och nämnder, men jag känner igen tongångarna på insändarsidan. Man kunde sitta på långa sammanträden och få redogörelser och ta del av utredningar som skulle ligga till grund för beslut, man diskuterade fram och baklänges och vände och vred på den springande frågan ”Hur förvaltar vi skattepengarna bäst och hur blir det bäst för flest”. Alla politiker från alla partier hade nämligen det som mål, att sätta helikopterperspektiv på besluten så att det gynnade så många som möjligt, med de ideologiska skillnaderna som utgångspunkt.

Ibland kunde man ha lagt 50-60 timmar på att läsa på, besöka, ta del av utredningar och lyssna på intressegruppers argument, och så satt man på en middag och bordsgrannen sa: …jamen det är ju bara att…” eller ”politiker fattar ju inte ett dugg”.

Tänk vad enkelt! Vad vederbörande sa var, att de som sökt sig till politiken alltså var ett gäng får som inte hade annat att göra, och svaren på alla bygglov, skolfrågor och personaltäthet inom omsorgen inte alls behövde diskuteras, det var ju bara att: inte bygga/inte bry sig om elevantal i relation till antal elever/ anställa fler inom omsorgen!! Såklart, att vi inte tänkte på det!! (obs sarkasm)

 

När jag läser insändarna om Saltkristallen känner jag igen argumenten. Några har varit med i processen och de som inte fått gehör för sitt förslag ”känner sig överkörda”. De som fått gehör skriver inte insändare, inte heller de som tycker förslaget är bra, ”hälsan tiger still” som man brukar säga. Av de hundratals protesterande är en del nyvakna och har inte alls ens hört talas om diskussionen innan det färdiga förslaget presenterades, och en del av dem har inte alls heller intressen som tar hänsyn till arbetsplatser, kostnader och budget. ”Bygg en park” är ett sådant argument.

 

Jag har inga egentliga synpunkter förutom de mer neutrala att jag gillar The Tivoli och byggnaden som sådan, men jag respekterar att om 55 av 65 i fullmäktige är överens, så säger det mig att då är det nog bra för Helsingborg och helsingborgarna. Om det skapar arbetsplatser, bostäder och fler turister som kan spendera sina pengar här, så ger det i förlängningen mig bättre omsorg, kultur, vägar etc. Fanns det ett ännu bättre förslag? Kanske det. Det handlar om åsikt, tycke och smak. Och i den demokratiska processen har medborgarna fått tycka till, och flest tyckte uppenbart att detta förslag hade fler fördelar än de andra. Om man först ha en demokratisk process, och sedan folkomrösta om det färdiga förslaget kan vi ju nästa gång hoppa över mellanledet och bara ha folkomröstningar om färdiga förslag istället för byggmöten och medborgardialoger?

 

 

Knutpunkten hade på sin tid också fler alternativ, och i backspegeln kanske något av de andra varit mer fördelaktigt? Det vet vi inte, vi vet bara hur det blev. Likaså med Dunkers. De beslut man tar är utifrån nuet, för om framtiden vet vi inget. Att vara efterklok är ingen konst.

 

Den som söker sig till ett politiskt engagemang är just engagerad, så att framställa alla som röstar ja till förslaget för inkompetent maktelit som jag läste nånstans blir lika dumt som att säga ”det är ju bara att” på en middagsbjudning.

Alla kan engagera sig politiskt, och ha en påverkansmöjlighet den vägen, men alla som nu tar sig tid att protestera har inte lust att lägga tid på allt det andra som medföljer demokratin med sammanträdena och diskussionerna och delaktigheten. De vill bara ha möjligheten att kritisera det färdiga förslaget och så får andra göra jobbet att ta fram förslagen.

 

Gott nog, det är detta åsiktsfriheten står för. Men en åsikt kan vara mer eller mindre underbyggd och ha mer eller mindre privat intresse. Och det är här jag har förtroende för att politikerna är både förnuftiga och inlyssnande, men framför allt: ser till helheten.

 

Anette Jernström

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *