Intensivt

Jag gick upp 7 imorse för att baka tårtor till min mamma som skulle fira sin födelsedag idag. Då var Tony redan iväg för att öppna för ett par som skulle jobba idag.

När han kom tillbaka lade vi oss på sängen och snackade en stund, medan tårtbottnarna gräddades och gav en ljuvlig doft i hela huset. Tony berättade om sin dag igår.

Kl. 6 körde han till jobbet för att förbereda samt sätta igång killarna på nytt jobb. Halv åtta hade han lovat köra sonen och några klasskompisar (som skulle ha tre konserter under dagen och inte kunde släpa all musikutrustning på bussen) till Dunkers Kulturhus. Tillbaka på kontoret ringde telefonen oavbrutet och samtalen var av digniteten ”söndrig ledning-arbetet kan inte fortsätta förrän den är lagad” och ”varför är inte arbetet igång på S-gatan” (skrivelse och omplanering) till samtal från sonen ”min gitarr har gått sönder och konserten börjar om 30 minuter, vad gör jag?”.

(Jag befann mig uppe i luften och serverade kaffe, och där ringer inga telefoner, så jag var lyckligt ovetande)

Han körde igen hem från kontoret och hämtade gamla gitarren som ska säljas (inte hunnit, tur) för att rädda sonens insats i konserten. Tillbaka till kontoret för att ha ett möte (kunden skulle inte på några villkor uppleva stressen han kände sa han, så han spelade lugn trots att han höll stenkoll på klockan).

Hem från  kontoret, handla på vägen hem, hemma två minuter innan svärmor och svärfar dök upp, åkte till Dunkers, och filmade konserten för att kunna visa mig som missade den.

Hem och fixade mat. Jag kom hem. Vi åt snabbt och enkelt, jag dekorerade den tårta jag bakat dagen innan till svärmors födelsedagsfirande, och Tony förberedde ”eldpåsen” och begav sig till parken för att vara eldansvarig genom den byaförening han är engagerad i.

Vi delade ut flygblad för att engagera fler som kan vara med i nattvandrarna. Någon svarade ”jag har inte tid”. Ok. ”Mina barn är inte ute och ränner”. Nähä. (Inte mina heller. Men det kanske inte riktigt är just för att passa sina egna ungar som man engagerar sig i nattvandrarna?)

Tony var kvar och passade elden, och snacka med ungdomarna som kom när föräldrarna gått hem.

Han kom hem och åt lite tårta, sedan var han ute och nattvandrade igen.

Och det var den dagen det, för honom.

Han är en superengagerad man som inte har ordet trött i sin vokabulär. Jag kan ibland bli orolig att han springer så fort att han inte ser den annalkande väggen, eller är det bara så att han orkar lite mer än många av oss andra?

Jag kan känna mig väldigt sliten när jag jobbar intensivt och har många saker att hålla i huvudet samtidigt, och berättar då för familjen att jag är trött och ljudkänslig. I jämförelse med Tony känner jag mig som en wimp.

Ikväll ska vi dock bara sitta i soffan och glo på TV. Det är inte vanligt i det här huset att vi prioriterar TV-tittande, men ikväll känns det helt rätt.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *