Jag är från landet

Det märks när jag besöker storstan.

Tog en snabbfika vid flygbussen med en kollega, när jag i veckan besökte Stockholm för ett sammanträde. (Skulle vara kul att spendera lite mer tid för privata ärenden i den stan nångång, det finns mycket jag skulle vilja göra och många jag skulle vilja träffa eller träffa igen!)

Ganska snart blev det tid att ta sig till Gärdet och min kollega rekommenderade en buss som gick utanför direkt dit. Jag kände nervositeten smyga på, buss har jag aldrig tagit, och tänk om jag inte skullle förstå språket vid utropen och hoppa av vid fel station. Det har ju hänt förr på tunnelbanan menar jag.

Hon menade att det var helt säkert, jag skulle bara SMS´a för att köpa biljetten, för det gick inte att köpa på bussen.

VA?

Jo, hon följde mig till bussen, läste instruktionen för mig vad jag skulle skriva och vart jag skulle skicka meddelandet, och sen kom ett svarsmess att visa för chauffören.

Det är bättre här i lilla småstaden där vi fortfarande kommer med våra småslantar de gånger vi behöver åka kollektivt.

Annars selar vi bara hästen.

(Är det ok att lägga in bilden på bloggen, frågade jag P-L. Det var ok. Du är så jäkla snygg så nu kommer min mejlbox att bli full av mejl från män som undrar om du är singel, sa jag. Det är jag, sa P-L. Men jag lovade att inte säga nåt, så berätta det inte om du känner nån singelman, tack!;) )

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *