Jag fattar inte vitsen

…med såhär långdragna förkylningsvirus.

Jag mådde bra och kände mig duktig att jag lyckats hålla mig lugn och accepterat att jag var sjuk istället för att tro att “det går nog” och gett mig iväg och jobba eller träna. Rastlösheten var påtaglig men jag förstod allvaret. Igår, efter 6 dagars mer eller mindre sängliggande kände jag att jag var redo för flygtjänst och begav mig.

5 sträckor senare landade jag i Århus och kände mig igen frusen och halsen kändes tjock,men jag motarbetade kroppsignalerna och antog att jag inbillade mig. Gick ut och åt god mat med två jättetrevliga kollegor och därefter kröp jag till sängs redan vid 20.30 för att vara pigg den tidiga pickup som väntade imorse.

Jag har varit vaken halva natten och hostat. Varit uppe och druckit, tagit halstabletter, vänt kudden och sovit korta perioder bara. Ilsken över det faktum att jag tycker det borde löna sig bättre att ha tagit hand om sig som jag gjort, då borde det väl för sjutton räcka med 6 dagar…?

Var ytterst tveksam inatt om jag alls skulle kunna flyga igen idag, men tyckte trots allt att det kändes något bättre och har fullföljt dagen. Jag vill verkligen inte vara sjukskriven om det inte är absolut tvunget. Det har inte gjort ont i öronen, och jag smittar väl inte efter 7 dagar, det kan jag inte tänka mig. För att vara å säkra sidan har jag inte kramat någon kollega (inte passagerare heller för tydlighets skull, men det sker ju så sällan ändå;) ) jag har tvättat händerna och spritat dem oräkneliga gånger och jag har hostat i ärmen om det behövts.

Lägger mig tidigt igen ikväll tänkte jag. Sover jag 12 timmar kommer jag vara fräsch som en tulipanaros imorgon, det är jag säker på.

(Har hört från flera stycken att jag ser “blek och sliten ut” de senaste dagarna, och hur kul är det? Nästa gång jag flyger kan de hellre få säga att jag ser “pigg, fräsch och frisk” ut. Och vill de lägga till “smal och smart” gör det ingenting:)

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *