Jag gillar det

Min son ska konfirmeras till sommaren och samlar stämplar i sin kyrkogångsbok. Jag följer gärna med när jag kan, jag gillar att gå i kyrkan.

Min svåger är präst och vi var på familjegudstjänst som han höll för ett tag sen. På eftermiddagen var vi ute och powerwalkade, och pratade då om vad han hade sagt under predikan, och diskuterade hur vi såg på saken.

Det är grejen med gudstjänst för mig, att få reflektera över annat än det ytliga och kroppsliga. Till exempel predikade han om intåget i Jerusalem, och hur människorna omkring reagerade på när Jesus kom inridande. Någon var framme och strödde palmblad, någon stod vidsidan och tittade nyfiket på, och någon ifrågasatte vad som pågick. “Vem hade du varit” undrade prästen?

Den frågan fick oss att diskutera personlighetsdrag under vår promenad, om hur vi var som personer, och hur vi hade reagerat om vi var där för 2000 år sen. En fråga som väckte en tanke, en reflektion, ett begrundande.

Självklart kan man fundera över liknande saker var man än befinner sig, men när man sitter i kyrkan ringer ingen mobil, man kan inte svara på mejl och man kan liksom bara ta tiden till det man är där för: att lyssna och begrunda, och det blir en bra balans mot världen utanför där man alltid är nåbar och På.

Jag tror kyrkan behövs av många anledningar, men detta är en. Vi behöver ha både kropp och själ i balans för optimal good-feeling. Då finns till exempel yoga, SPA, meditation och kyrka för insidan. Och det kostar inget att besöka kyrkan. Man gör heller inget “tro-test” vid ingången, utan vill man bara ha en stund stillhet och egen meditation går det också. 

Jag borde gå dit ännu oftare känner jag.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *