Jag jobbar med bemötande

När jag inte flyger håller jag föredrag. ”Ett vinnande bemötande” heter ett av dem, som riktar sig till frontlinjepersonal, och trots att jag i alla situationer tänker på att jag ska leva som jag lär är det tusan i mig inte lätt alltid.

Igår regnade det. Passagerarna stod i en rad utanför och väntade att gå upp för flygplanstrappan, och en av dem hann bara halvvägs upp i trappan när han tittade på mig och sa:

-Tack så väldigt mycket. Tack så väldigt, väldigt mycket för den här boardingproceduren. Tack så mycket. Stå här i regnet, det FINNS andra bolag!!!

-Mycket kan vi påverka, sa jag, men vädret…det är nog Gud.

(Efteråt kommer man på 10 andra svar som hade varit mycket bättre, men just då kom jag inte på ett enda. Jag var bara chockad. Och undrade lite vad som låg bakom?)

Sen kommer nästa springande och han gick inte ens ombord, han stod nedanför trappan och skrek. Det gick knappt att höra i det oväsen det är på en flygplats, så jag bad honom komma in. Han var envis. Min kollega kom fram och stod bredvid mig och vinkade in honom.

-VAR är mitt bagage? sa han.

-Var kommer du ifrån? frågade jag.

-Helsingfors, och jag har sprungit hit, planet därifrån var försenat!

-Men får jag se ditt bagagekvitto, ditt bagage ska ju vara genomcheckat?

-Ja, men jag har SPRUNGIT hit, hur ska bagaget ha hunnit?

(Förlåt, tankeläsarkursen var full förra gången, men jag ska ta den till våren)

-Jag ska kolla med kapten och marken om det är på väg, sa jag, och bad kapten ringa om besked.

Men just då kom marktjejen ombord och förklarade att han hade flugit med ett annat (samarbetande, därför kan man checka igenom bagaget) bolag, och de hade varit sena, men bagaget skulle inte hinna på 20 minuter. Han var vansinnig ochställde sig i dörren och sa:

-Vi väntar!

-Nej, det gör vi inte, sa marktjejen, vill du stå av och vänta på nästa flyg med ditt bagage är det ok, annars kommer det med taxi hem till dig så snart nästa flyg anlänt.

Han gick till sin plats, och jag och min kollega konfererade om hur vi skulle göra. Skulle vi lägga all energi på honom och försöka förklara att om vi väntade på hans bagage hade kanske 12 andra missat sina vidare förbindelser och blivit förbaskade, eller skulle vi bara ”ignorera” honom och låta honom vara ifred?

Vi bestämde oss för det sistnämnda, med tanke på hans aggressivitet. Man vill inte ha en aggressiv eller intensivt diskuterande passagerare i luften, det kan bli farligt. Och de andra 87 passagerarna har ju också betalt för att få service, vilket de hade fått mindre av om tiden gick åt att övertyga honom om varför vi valde att åka.

Vi åkte på tid, vi landade på tid. Och resten (tom den första som vände totalt när han såg att jag var schysst) var nöjda när de gick av.

Vad jag grundar den analysen på?

Alla log, sade hej då, önskade mig en trevlig helg, tog mig på armen och sa tack osv. Vanligt trevligt bemötande alltså. Jätteenkelt för några, jättesvårt för andra.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *