Jag och grisarna

För att undvika missförstånd handlar detta inlägg inte om flyget;)

Jag tittade på “Bonde söker fru” när jag kom hem från Peking i onsdags. Lagom underhållning, ingen “huvudräkning” om man säger. 32 är ALLTID mindre än 28 i det programmet, know what I mean?:)

Jag blev nästan lite sentimental där ett tag när en av tjejerna låg i halmen och pratade med smågrisarna. Jag tillbringade mina första år av min uppväxt sådär, hos mormor och morfar, på en gård med grisar, kor, kattungar, höloft och potatisplockning.

Och nån gång i livet skulle jag vilja bo så igen, för det totala lugn som man känner en kväll bland idisslande kor och nyfikna smågrisar, det är lika energigivande som all tai-chi, meditation och qigong i hela världen.

Fast just nu passar det bara inte så bra. På flyget är det inte kutym att lukta gris eller ha gödsel under naglarna.

Och ändå nånstans vet jag innerst inne, att den Anette är mycket mera “jag” än hon i uniformen och uppsatt hår.

Snacka om insikt.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *