Jättlagg

Satte mig i gårkväll och skrev ihop krönikan, och vad handlade den om, om inte…JETLAG!

Kände mig ganska nöjd och tryckte på “skicka” strax innan midnatt.

I morse vaknade jag av ett högt uttalat …NEEEJ, för jag kom på en sak just när jag vaknade. Jag skrev bland annat om klockan i Sverige respektive Seattle (det blev roligare än det låter) men kom på att jag skrev …”kl. 05 där, 20 hemma i Sverige”. Vakna kollegor och andra som brukar kunna tänka klart om klockan där och här hade med all säkerhet ifrågasatt min seriositet…

Det är tvärtom. De ligger 9 timmar efter oss.

Nästan komiskt att jag måste skicka en uppdaterad version av en artikel om jetlag, som är skruvat skriven på grund av jetlag…

På föredraget pratade jag om “tredjedags-förvirringen” med några personer, innan det började. Det var bland annat en gammal klasskamrats mamma, som jag känner mycket väl sen den tiden. Kom dock bara ihåg hennes efternamn men glömt vad hon hette i förnamn när jag skulle signera en bok till henne.

-Jag vet ju att du heter Karlsson, sa jag, men vad är det du heter i förnamn?

-Jag heter Nilsson! sa hon.

(-“Nilsson i förnamn?” var det första som slog mig…men sen fattade jag;)  )

-Jaså, har du bytt, du hette väl Karlsson innan? sa jag förvånat.

-Jamen, det vet du väl att M heter Nilsson i efternamn? sa hon och log.

Ja, det visste jag ju. Och detta var ännu ett exempel på hur hjärnan tredje dagen inte samarbetar på sedvanligt sätt.

-Visst pratade vi om tredjedagsförvirringen innan föredraget? sa jag.

-Jag förstår nu exakt vad du menar, log hon.

Skönt med folk som förstår;)

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *