Jenny

Årlig föreningsmiddag, och Tony visade mig den skriftliga inbjudan strax innan vi skulle åka vid 18-tiden:

“Jenny Wahlgren” på scen!

Ha! Jag och Jenny har ju gått i skolan ihop i Klippan hela 30-talet, jag menar 70-80-talet nånting, och hon var en jäkel på att sjunga redan då. En gång satte vår musiklärare Anna-Lena till och med mig tillsammans med henne att sjunga solo på en skolavslutning på gymnasiet, vi skulle sjunga “I don´t know how to love him” och det lät riktigt bra! Åtminstone så länge vi sjöng båda två, hon sjöng fantastiskt! Sen var det en vers som jag skulle sjunga solo, det var då min historielärare tittade över glasögonkanten och tittade på mig med en blick som sa: “Snälla, håll käften och låt hon som KAN sjunga, göra det här, va?”

Hade Kishti Tomita hört mitt kraxande hade hon nog suttit på psykakuten än, på den nivån var det. Men, men. Jag kommer ihåg det än, så det var nog en viktig händelse i mitt liv. Åtminstone traumatisk.

Idag stod jag där framme vid scenen och klappade händerna som en annan groupie, och var jädrigt stolt över att känna en så duktig artist! Och snygga ben hade hon också, det är nästan så man blir förrbannad;)

Go Jenny! Du är BÄÄÄÄST!!!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *