Kaffe eller te

Det finns klassiska erfarenheter. En är Kaffe eller te?-proceduren.

Man går genom kabinen, på långlinjerna har folk hörlurar och hör inte så bra. Man går med te-kannan genom kabinen och säger “te? te? te?…”

-Va? säger passageraren.

-Te?

-Är det kaffe?

-Nej, det är te.

-Jag vill ha kaffe!

-Då kommer min kollega snart.

Man fortsätter: “Te? Te? Te?”… och historien brukar upprepa sig 10-12 gånger under procedurens gång. De som spelar riktigt högt i sina lurar tror inte att jag heller hör vad de säger så de skriker:

-VA? ÄR DET KAFFE?

-Nej, jag har te.

-VA?

Till Madrid gick jag igen med tekannan, och då hör det till historien att ingen hade hörlurar, så de närmaste tre raderna hörde ju faktiskt att jag sa te. Och te heter detsamma på spanska, så inte heller där borde det bli missförstånd, men av erfarenhet, ja, man blir övertydlig helt enkelt. Man blir lite av förskollärare för att slippa springa hälla ut te till passagerare som när man häller sitt te säger “nej, nej, jag skule ha kaffe”.

Så jag dubbelcheckar. Jag går genom kabinen och säger Te?, de sträcker fram sin kopp och jag tittar dem i ögonen och säger Te? en gång, ibland två gånger till innan jag häller. Men fler gånger än så blir löjligt, då kan man verka efterbliven.

Till Madrid samma sak, Te? högt och tydligt, dubbelchecka och häll.

Tre gånger fick jag gå till gally och hälla ut te, och på nästsista raden var jag lite småirriterad. När jag där faktiskt hade frågat tre gånger och tom pekat på kannan (jag kände det på mig) och mannen nästan drog bort koppen när han såg att det var te, så tittade jag på honom en sekund för länge och sa ganska högt TE! innan jag gick bak för att hälla ut det.

Han hörde kanske dåligt visserligen. Tecknet på det brukar visserligen vara att folk brukar sätta handen bakom örat för att visa det. Eller läsa på läpparna. Och Te och Kaffe uttalas inte lika ens då.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *