Konstaterande

Jag vill bara ha det på skrift också:

Jag passar i solstol.

Tvingade mig dock upp en liten sväng för att ta en dusch och följa fyra mellanstadiebarn till Helsingborgsfestivalen. Har stått och hållt ett grabbatag om mitt hjärta som höll på att lämna kroppen när sonen envisades med att Booster var ett “nöje”. Vi har inte samma uppfattning där. Det enda jag stod och tänkte på var att komma ihåg numret 112 och om det skulle gå fort och smärtfritt att dö om den långa armen på monstermaskinen lossnat och vad rubrikerna i tidningen skulle bli. “Hon såg sin son dö”?

Han kom dock ner fullt frisk och med ett leende på läpparna och svor (nä, det gjorde han i och för sig inte) på att det inte var läskigt alls. Yeah right. Möjligtvis inte för honom, men för hans mamma som stod och tittade på.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *