Kramade sopkillen i morse

Våra soptunnor står på garageuppfarten längs muren till grannen, och bredvid tunnorna står min bil. Det vill säga att bilen måste flyttas för att sopkillen ska kunna tömma tunnorna, såhär en gång varannan tisdag. Kommer jag ihåg det på måndagskvällarna och parkerar bilen nån annanstans? Näj.

Däremot vaknar jag till sans på tisdagsmorgonen när jag hör klirret när han tömmer grannens soptunna, och då har jag exakt 50 sekunder på mig att flytta bilen innan han hunnit köra förbi vilket skulle innebära två veckor till med full tunna.

Dessa 50 sekunder brukar börja med en kort svordom (inte någon av de fulaste, så farligt är det ju inte, men “jäklars” eller nåt sånt). Därefter drar jag på mig vad-som-helst, för jag vill inte visa mig i nattlinne eller morgonrock, sånt KAN ge folk som inte känner en traumatiska upplevelser. Förra gången var det ett tajt linne och träningsshorts (kanske hade nattlinnet ändå varit att föredra?) och en gång var det min Ullaredklänning fast jag hade glömt knäppa alla knapparna framtill vilket gjorde den VÄLDIGT urringad.

Han måste tro att jag är desperat på nåt sätt med tanke på hur jag ser ut, när jag varje gång kommer utspringande klädd sådär med håret på ända,  med bilnycklarna i högsta hugg och ett urskuldrande leende på läpparna.

Förra gången tutade han till just när jag höll på att sticka fötterna i Foppatofflorna (snyggt till tajt linne och träningsshorts, men passar också till synlig bringa i Ullaredklänning) och jag tackade så hjärtligt och backade ut bilen i en rivstart som gjorde att jag fick ett motorstopp av ren nervositet.

Denna gången hann jag ut precis innan han lämnade grannen och hoppade ur min parkerade bil samtidigt som han.  Han var så söt när han skrattade åt min tafflighet så jag for honom om halsen och kramade honom! Jag förklarade att jag jobbar oregelbundet och sover länge ibland, och det var därför jag inte hann sminka mig innan vi träffades såhär vid soptunnorna på tisdagsmorgnarna.

Han tyckte det såg bra ut ändå, sa han. Visst är det nåt speciellt med vänliga människor? De som har rätt svar och glimt i ögat. Skulle Tony nån gång lämna mig skulle jag flirta på riktigt, och då skulle jag ställa klockan och lägga makeup tidigt varje tisdagmorgon:)

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *