Kristna fundamentalister

Vi har fått nya grannar.

Det är alltid spännande, man undrar såklart hur de är, och själv vill man ge ett gott första intryck.

Tony mötte mannen i huset som hastigast dagen före jul, och småpratade en stund över muren. Vi hade just kommit hem från kyrkan, och Tony nämnde väl det, men också svarade han på frågan om hur vi skulle fira julen.

-Vi ska fira julen här hemma, vi börjar i kyrkan vid 11, sen käkar vi och sen åker vi till Lund på midnattsmässa på natten.

På lillejulaftonskväll knackade jag på hos våra tre grannar (inklusive de nyinflyttade) med varsin liten bok istället för julkort, som heter “Det är aldrig kört! Jul”. Jag har samlingsvolymen, men hade inte sett jul-varianten tidigare och tyckte det var en trevlig liten julgåva. Jag hade köpt en till oss själva i familjen också, men inte hunnit läsa den.

På juldagen satt jag i min soffa och bläddrade och fann att det i stort sett bara var bibelcitat…

Inte mig emot, men jag kom att tänka på vad våra grannar måste tänka:

“Tre gånger kyrka på två dagar och en bok med bibelcitat-är de månne kristna fundamentalister?”

Igår sprang vi på varandra igen, och jag kunde inte låta bli att dra på smilbanden när vi sågs. Vi förklarade läget, jag berättade att jag inte tittat i boken innan jag gav bort den, och att  Tonys lillebror är präst och hans blivande fru kyrkomusiker och att de skulle tjänstgöra på natten så det ville vi inte missa. 

-“Ja, vi sa det till varandra, sa grannen, är de religiösa? De ser inte så religiösa ut…!”

-Visst är jag religiös, sa jag, syns verkligen inte det??;)

Jag blandar nu “O helga natt” med Aerosmith när fönstret är öppet, för det finns väl inga kristna fundamentalister som lyssnar på Aerosmith? Väl?;) 

 

 

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *