Lite småflirtande på jobbet

Med risk att vissa nu nickar instämmande och viskar ett “vad var det jag sa, det är mycket sånt där på flyget” tar jag risken.

Det är nämligen inte mer sånt där på flyget än på andra arbetsplatser, det är jag övertygad om, men myten säger ju annat, det vet ju jag också.

-Ska vi ta en liten dans? sa styrman under markstoppet för att pigga upp tillvaron ytterligare, och jag svarade med att jag tyvärr var alldeles för gammal för såna nymodigheter, och blinkade med ögat. “Du vet 40+, sen går det utför…”, sa jag och spelade deppig.

– 40+ är ju de bästa! sa han.

(Blev uppmuntrad även om det inte var personligt alls. Det krävs inte så mycket att känna sig uppmuntrad just nu när jag råkar känna mig fet, ful o övermogen  😉

Något senare var jag inne i cockpit med mat och kaffe, och styrman fortsatte sina positiva små förklaringar varpå jag svarade:

-Haha, jag har inte sett min man på en vecka, så försök inget, jag är inte svårflirtad just nu…

-Hehe, sa han, vi är ju visserligen inte uppe på 10 km men..

-Strunt samma, 9 är helt ok skrattade jag och gick ut och hörde deras skratt bakom järndörren.

På vägen hem undrade jag om någon möjligen skulle till parkeringshuset eftersom det inte är så värst befolkat där vid 02 på natten. Det där mordet på min kollega har dessutom satt vissa griller i huvudet i form av mörkrädsla jag tidigare inte berörts av.

-*fniss*, självklart följer vi dig till p-huset sa piloten, vad sa du igen, att du inte sett din man på en vecka…???

(Lite flirtande är utan tvekan upp-piggande. Hade inte vågat om jag inte litat på mig själv fullt ut, men det gör jag. Mer flirt till folket!)

Och snälla Tony, kom hem snart va? *blinkblink*

 

 

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *