Liten men tuff

Den tyngsta klassen var 66 kilo, men småkillarna var skinn, ben och muskler, snabba som bara den.

Det är tydligen en välbetald sport när man är duktig i Thailand, men själv hade jag haft hjärtsnörp att som mamma titta på hur min son fick stryk.

Bäst tyckte jag annars om inledningsritualerna där de hälsade mot alla väderstreck, tänjde enligt ett speciellt mönster och gjorde en liten “dans” till musik. De som ville, en del stod bara stilla istället och inväntade den andre.

“Klacken” var också intressant att studera, det bettades och alla stod i samma klunga, båda grabarnas supportrar. När den ene fick in en spark jublades det av hälften, och när den andre fick in en jublade andra halvan. På Röglematcher har man åtminstone satt bortalagssupportrarna lite avskilda. Och på barnmatcher står föräldrarna på varsin sida planen, men svenska supportrar kanske känner mer dödsinstinkt än de thailändska;)?

Nedersta bilden är jag. Bakifrån fattar man en av anledningarna att jag inte riktigt platser i denna sport. Det går två thailänskerumpor på en Jernströmrumpa. 

Framifrån ser jag ändå ut som ett exotiskt inslag bland alla sammanbitna män.

 

Och grabben är Tungviktare!

 

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *